Utöver att texten som helhet ska vara organiserad enligt vissa grundläggande principer eller konventioner (se t.ex. avsnitt  Olika typer av studier, IMRaD, m.fl.) är det viktigt att textens meningar i varje kapitel, avsnitt och stycke är organiserade på ett sätt som ökar läsbarheten och underlättar förståelsen. Här brukar man man tala om textens informationsstruktur. Enkelt uttryckt handlar informationsstruktur om i vilken ordning informationsbitar i texten presenteras.

Informationsordning: känd information före ny  

En bra sätt att ordna information i en mening är att placera information som är ”gammal”, d.v.s. redan känd för läsaren före ”ny”, d.v.s. inte tidigare känd information. När ”ny” information presenterats räknas den genast  som ”känd” information och kan behandlas som sådan redan i nästa mening eller stycke.  Genom att skriva enligt strategin ”känd-information-före-ny-information” får man ganska naturligt ett bra sammanhang i texten.

”Ny” information utvecklar det som sägs ”framåt” i texten genom att verkligen erbjuda något nytt eller genom att modifiera tidigare information.  Information som är känd från föregående sats(er) placeras först och den nya informationen läggs senare i meningen, eller i efterföljande mening. Det kallas för tema–rema-principen. Den kända informationen i början av en meningen kallas tema, medan den nya information som kommer senare kallas  rema. 

Även om tema–rema-principen vid en första bekantskap kan uppfattas som ett mer eller mindre intuitivt sätt att ordna information i text så innebär utvecklingen till en säkrare skribent att bli varse om och bemästra de faktorer som påverkar graden av sammanhang i en text. Textbindning är av största vikt för god läsbarhet och tema-rema-principen är ett praktiskt verktyg i skrivprocessen, inte minst vid redigering med avseende att förstärka sammanhang i text.