Talspråk och skriftspråk är olika. De påverkar varandra och båda är under ständig utveckling. När man skriver akademiska texter är det bra att vara medveten om att talspråkliga inslag kan smyga sig in. Vid minsta osäkerhet kring huruvida ett ord hör hemma i formellt skriftspråk eller ej, kan en sökning i tre ordböcker på webbadressen svenska.se ofta ge en tydlig indikation. Där får man i en sökning svar från tre olika ordböcker: Svenska Akademiens ordlista (SAOL), Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien (SO) och Svenska Akademiens ordbok (SAOB). Se till exempel vilken information som SO ger om ordet ifall nedan.
Nedan följer en genomgång av ett antal talspråkliga uttryck som man kan undvika i formell skrift.
Väldig
När ordet väldig används som ett förstärkande adverbial, väldigt, uppfattas det som vardagligt i skrift. Betydelsen ”i mycket hög grad” kan uttryckas just så, eller mer kortfattat: mycket.Istället för att skriva att undersökningen bedöms som väldigt tillförlitligt kan detta skrivas: undersökningen bedöms som mycket tillförlitlig
Utav
Utav är även det ett ord som uppfattas som något vardagligt när det förekommer i skrift. Det kortare alternativet av rekommenderas istället. Istället för att skriva att ett flertal utav de ingående ämnena är miljöfarliga, kan detta skrivas: ett flertal av de ingående ämnena är miljöfarliga.
Ifall
Ifall är ytterligare ett ord som passar bättre i talspråket och som uppfattas som vardagligt om det förekommer i skrift.
Det är oklart ifall de två avvikande resultaten beror på ett mätfel eller ifall det möjligen är fel på utrustningen.
Ifall kan bytas ut mot om eller huruvida:
Det är oklart huruvida de två avvikande resultaten beror på ett mätfel eller om det möjligen är fel på utrustningen.
Denna + substantiv
Demonstrativa eller utpekande pronomen som den här och denna används ibland tillsammans med substantiv. Då påverkas substantivet av vilket pronomen man har valt. Medan man skriver den här rapporten så skriver man istället denna rapport (där rapport alltså står i obestämd form). Uttryck som denna rapporten eller detta försöket är vanliga i talspråk, men bör undvikas i skriftspråk. Vanligen uppfattas denna rapport som mer formellt än den här rapporten och rekommenderas därför i akademiskt skrivande.
Egen/eget eller egna?
Böjningen av egen/eget när det står efter ett ord som betecknar ägande kan ställa till det lite. I talspråket är det vanligt med uttryck som min egna dator eller vårt egna hus. Men i formell skrift bör formerna egen och eget användas och då blir det istället min egen dator och vårt eget hus. Vill du läsa mer om dessa ord är svaret på en fråga i Språkrådets frågelåda en bra källa till information.
Så
Så är ett litet ord som beroende på sammanhang kan vara adverb, pronomen, konjunktion, interjektion, verb eller substantiv. I talspråket så är det så vanligt att vi lägger in så lite här och var, så ingen reagerar på det. Om man däremot läser en text med många så, så kan det bli störande och även bidra till ett talspråkligt intryck. Detta kan lätt åtgärdas med en sökning efter så i dokumentet. Kontrollera huruvida betydelsen av det du har skrivit ändras om du stryker så och stryk sedan alla onödiga så. (Vilka så kan för övrigt strykas i den andra meningen i detta stycke?)
Dom
Det talspråkliga dom används både när pronomenet är subjekt och objekt, som i uttrycket dom såg dom. I mer formell text förväntar sig läsaren istället de (subjekt) och dem (objekt): de såg dem. Du kan läsa mer om de och dem här.
Var eller vart?
I talspråket hörs ofta uttryck som jag vet inte vart skiftnyckeln är, eller vart ska metodkapitlet placeras i rapporten. I skrift behöver man skilja på var som anger befintlighet (plats) och vart som anger riktning: jag vet inte var skiftnyckeln är och jag vet inte heller var metodkapitlet ska placeras, men jag vet vart spårvagn 8 går. På frågan var? kan man till exempel svara där medan frågan vart? kan besvaras med dit.
Eftersom (att)
Eftersom att förekommer i talspråket, men bör undvikas i mer formell skrift, där istället enbart eftersom används.
Våran, vårat, eran och erat
I talspråket är det vanligt med de längre formerna våran, vårat, eran och erat, men i mer formell skrift väljer man lämpligen de kortare formerna vår, vårt, er och ert.
Medan(s)
Medan medans är vanligt förekommande i talspråk, bör den kortare formen medan användas i mer formell skrift.
Kolla och funka
Både kolla och funka uppfattas som vardagliga i skrift. Istället för att skriva: först kollades att mätutrustningen funkade kan man skriva: inledningsvis kontrollerades att mätutrustningen fungerade.